Sõna wiidi, teine toodi,

Kahed, kolmed kannetie.

Mis need sõnumid toodi?

Mis keeled kannetie?

Sõja need sõnumid toodi,

Waenukeeled kannetie.

Kes see tõi sõjasõnumi,

Wõi ka kandis waenukeele?

Harak tõi sõjasõnumi,

Wares kandis waenukeele.

Kes see saab sõtta minema?

Isa wana, welled noored,

Onupojad hullukesed,

Tädipojad tillukesed.

Sõtsi saab sõtta minema,

Seni kui weli kaswanes.

Sõtsikene, noorekene,

Sõts läks aita ehtimaie.

Peale aida pead seadma.

Sõts tõots ennast hukata,

Kabu ennast kaotada.

Ise ta ehtis, ise itkes,

Ise kabitses, kahetses.

Wanem weli, wellekene,

Weli läwele lähenes,

Weli kõndis küsimaie:

,,Mis oled, wirwe, wihane,

Mis oled, parti, pahane?

Kas sul südant sisse lüüa,

Kas sul pead peale käia,

Julgust teise werda juua?”

,,Wellekene, poisikene.

Ei ole südant sisse lüüa,

Ei ole pead peale käia,

Julgust teise werda juua.”

,,Sõsar sõstrasilmaline,

Kas sa mõistad püssi pühki,

Püssi pühki, mõõka mõsta?”

„Weli, hella wellekene,

Ei ma mõista püssi pühki,

Püssi pühki, mõõka mõsta.”

„Sõsar, noori linnukene,

Kas sul pihta pihlapuune,

Käewarred wahterased,

Sõrmekondid kuusepuused,

Miska sõtkud sõjaleiwa,

Miska kastad waenukaku?”

„Weli, hella wellekene,

Ei ole pihta pihlapuune,

Käewarred wahterased,

Sõrmekondid kuusepuused.”

„Sõsar, sõstrasilmaline,

Kes on seda enne näinud,

Enne näinud, enne kuulnud,

Et on sõsarad sõjassa,

Linajuuksed lipu alla?

Oh hullud sõjawanemad,

Targad waenutalitajad,

Mis teeb sõsar sõjassa,

Wirwekene waenu seas?

Kuuleb püssi paukuwat,

Arwab linna langewat.

Näeb ta mõõga liikuwat,

Arwab peada raiuwat.

Sõsar, hella linnukene,

Mine sa ette isandile,

Manu maasulasile!

Küsi sa aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks, pooleks teiseks:

Weli on mul wäga wäikene,

Wellel on wilt weel Wenemaal,

Wellel sadul Saksamaal.”

Läks siis sõsar malewide,

Ligi lipukandajida.

Kõiki ta palus põlwili,

Heitis hellile sõnule.

Küsis aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks, pooleks teiseks.

Anti tal aega aast’ ajaks,

Aast’ ajaks pooleks teiseks.

Tuli suvi, jõudis sügise,

Tuli kiri kuningalta,

Tuli sõnum sõdadesta:

Sinna poisse puudunesse,

Noorimehi nõudenesse.

Kelle kord on sõtta minna?

Kelle kord on kodu jääda?

Wanem weli, wellekene,

Welle kord on sõtta minna,

Sõtsi kord on kodu jääda.

Wellel on sõrmed sõmerasta,

Käewarred wahterasta,

Õlaluu on uibuesta,

Küljeluu on künnapuust.

Isa ostis hobuse,

Ise ostis, ise itkes.

Weli walmist wankerit,

Ise walmist, ise itkes.

Isa triikis taoslauda,

Ise triikis, ise itkes.

Ema aie hammeida,

Ise aie, ise itkes.

Sõsar sõrmits kindaida,

Ise sõrmits, ise itkes.

Weli läks aita ehtimaie,

Sõsar järel küsimaie:

„Wellekene, armsakene,

Kas sul südant sisse lüüa,

Kas sul pead peale käia,

Julgust on teise werda juua?”

„Minu meelimarjakene,

Süda mul kõwa sisse lüüa,

Pea kõwa peale käia,

Julgust on teise werda juua.”

Weli istus ehtimaie,

Käändis jalgu kängimaie.

Sõsar juurde paludenna,

Paludenna, itke’enna:

„Weli, hella wellekene,

Aja selga surmasärki –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.

Pane kaela kalmurätti –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.

Wõta kätte koolukindad –

Tuled koju wõi ei tule,

Saan sind näha wõi ei saa.”

Hakkas siis weli minemaie,

Sõsar järel paludenna,

Paludenna, itke’enna,

Itke’enna, õpetama:

„Weli, hella wellekene,

Kui saad sõtta sa minema.

Wõi saad waenu sa wajuma,

Selle õpetan sinule:

Ära sa sõida sõja ees

Ega sõida sõja taga –

Ees on tuli punane,

Taga on suitsu sinine!

Sõida sa keskel sõdada,

Ligi lipukandajat.

Esimesed heidetakse,

Tagumised tapetakse,

Keskmised kodu tulewad.

Kui sa saad kodu tulema:

Ära sa tule Poola kaudu,

Poolas palju poiste päida.

Ära sina tule Narwa kaudu,

Narwas palju naiste päida.

Ära sina tule Riia kaudu,

Riias palju riisutakse.

Ära sina tule Tall’na kaudu,

Tall’nas palju tapetakse.

Tule kodu Hiie kaudu:

Ei sind kuule Hiie koerad,

Ega näe Hiie neiud.

Weli, hella wellekene,

Kunas ma sinda kodu ootan,

Kodu ootan, kodu loodan?”

„Sõsar, noori sõtsikene,

Kui lääb wares walge’eks,

Kaaren luigekarwaliseks,

Siis sa minda kodu oota!

Kui see meri metta jookseb,

Allik ajab haanikuda,

Siis sa minda kodu oota!

Kui need lepad lehte lääwad,

Pajud punsu ajawad,

Siis sa minda kodu oota!”

Kui hakkas weli minema,

Siis hakkas hale tulema,

Tundi lõid Toompea kellad,

Olewist tegi: „Oja, oja!”

Nigulist tegi: „Nika, naka!”

„Sõtta, sõtta, eidekene,

Sõtta, sõtta, sõtsikene,

Sõtta pean mina minema.

Weristele westidele,

Maksakarwa mastidele,

Kopsukarwa kuubedele.

Sõtta lähen ma sõdima,

Sõtta lähen ma sõsara eest,

Were ma walan welle eest,

Hinge annan isa, ema eest!

Nüüd mina suigun surma teeda,

Nüüd mina tuigun tuule teeda.

Astun sammud haua poole.”

Läks weli weeremaie.

Hobu oli alla hallikirja,

Mees oli peale päewakirja.

Sealt siis jooksid werejooned,

Werejooned, päewapiired.

Läks siis weli weeremaie,

Ema jäie itkemaie,

Jäie kandja kahetsema:

„Pojakene, poisikene,

Ehk sa kooled kuningissa,

Sured suure sõja alla.

Sa ei jää kodu korista,

Matta ei maja rahwale.

Ei maitse sul jalad seda maada,

Kontsad ei kodumurukest.

Mis sain mina sinusta?

Silmawett, südamewerda,

Itke sain imetamasta,

Silmamärga mähkimasta.

Kui ma tundsin su tulewat,

Siia ilma ilmuwada,

Jo tundsin otsa orjamärgi,

Kukla’asse kurjamärgi.

Pidin wiima su weele,

Pidin laskma lainetele.

Wiisin wee weere peale,

Kandsin jõe kalda peale.

Istsin maha imetama.

Wesi wõtt silma weereneda,

Laine põske langeneda.

Kudas wiin were weele,

Lasen liha lainetele!

Enne las’ olla orja orjalane,

Kaswa kurja kahjuline.

Kui oli ohtu hoide’enna,

Kahju oli kaswatenna,

Siis ei näind näljased isandad,

Pannud ei paganad tähele.

Kui said, wirwe, wenineksi,

Kallis üles kaswaneksi,

Siis nägid näljased isandad,

Paniwad paganad tähele.

Siis sind wiidi Wenemaale,

Kanti kallis kauge’ele.

Kui sa kooled kuningissa,

Matta jääd maasulasile,

Jää ei mul kääbast kuhu käia,

Jää ei matust manu minna.

Jumal see teab, Jumalakene,

Maarja teab, madalakene,

Ehk aetakse sind hauda alasti,

Pannaks maale paljakana.

Oleks seda ette teaks,

Ette teaks, ette näeks,

Annaks sul kodust kooluräti,

Manu paneks maturäti,

Ühes sul annaks suurräti,

Kaasa paneks kalmuräti.

Sisse sa paneks suured juuksed,

Wahaladwad weeretaksid.

Saadaks siis juuksed sa emale,

Wahaladwad wanemale.

Kui sa sinna koolenesse,

Hella hinge heitenesse,

Kätken ma juuksed oma kääpa,

Matan oma matusele.

Siis saab kääbas kuhu käia,

Siis saab matus manu minna.”

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Jäie ema itkemaie,

Jäie kandja kahetsema.

Enam seal oli itkusida,

Wiiswõrd oli silmawetta

Kui neid ema ehteida.

*

Juba tuleb tulepalang,

Juba weereb werewalang,

Tuleb tulda lüüe’enna,

Weereb werda walaenna.

Tulda lõiwad tuimad rauad,

Kibenida külmad kiwid.

Sinna mehi jo wiiakse,

Seal jo mehe werd walataks.

Küll on hale, hellakesed,

Küll on hale minnessagi,

Sinna maale saiessagi,

Kus on wööni meeste werda,

Kus on põlwi poiste päida,

Labajalu laste päida,

Kus süüakse sarapuu – urbi,

Lepaleenta rüübatakse.

Sõja tee oli sõmerane,

Waenu teel oli waewa palju.

Seal ta nägi wiis imet,

Wiis imet, kuus kurja.

Külm oli ase külje all,

Lämmi ase läwe all.

Külm oli käel, külm oli jalal.

Käed külmeti, jalad külmeti,

Käed külmeti kinde’enna,

Jalad tal sukas soendi,

Warbad wiisus tal waluti.

Sügisene, kewadine,

Sügisene lumerända,

Kewadine kibewihma –

See lääb läbi südame,

Läbi kontsa kolmekorra,

Läbi warwaste wahede.

Sõjameesi, mehikene,

Kus ta läheb wastu ööda,

Wastu ööda, wastu kuuda,

Wastu haljasta ehada?

Soo on suuri, see sinine,

Taewas laia ja lageda,

Põõsas paksu, palju wetta.

Ei ole oksa, kuhu astu,

Ei ole tuge, kuhu toeta.

Kas on kodu kõndijalla

Wõi on maja marssijalla?

Kodu pole tehtud kõndijale

Ega’i maja marssijale.

Kodu on koowita ninassa,

Ase haki tiiwa alla.

Kui hakkas weli weeremaie,

Sõjateeda sõitemaie,

Ära ta kaie kodu poole,

Silmi heitis hella poole.

Kes jäi tal kodu armsamaks,

Armsamaks, kallimaks?

Ema jäi tal kodu armsamaks,

Sõts jäi kodu kallimaks.

Sõjasulased küsiwad,

Waenuhärrad waidelewad:

„Kes jäi sul kodu armsamaks,

Armsamaks, kallimaks?”

„Oh, teie sõjasulased,

Oh, teie waljud waenuhärrad!

Ei jäänd mul kodu kedagi,

Ei jäänd majja marjakesta.

Püss on armas, mõõk on kallis,

Kaelaraud on kallimaks.

Kui ma jõuan kuningat kuulata,

Neid aga walju wanemid,

Saa ma ikka ea edasi,

Kuu, päewad kokkupoole.

Oh, teie sõjasulased,

Oh, teie waljud waenuhärrad!

Wõõrad siin metsad, wõõras maa,

Wõõrad wõsa weerekesed.

Siin on suured soemetsad,

Kaharikud karuwarikud.”

Weli kaie kodu poole,

Silmi heitis hella poole.

Läks ta läbi külade.

Läbi tallatud tänawa.

Helkis helmine hobune,

Paukus paasine tänawa,

Lõksus looka, kuldaküüsi.

Sõjasulased küsiwad,

Waenuhärrad waidelewad:

„Kuni sa hobusta hoiad,

Kuni warssada walatad?”

„Seni ma hobusta hoian.

Seni warssada walatan,

Kuni seisab pää mul pääl.

Pää mul pääl, wöö mul wööl,

Kena piitsuke pihussa,

Ratsut käerandemissa,

Jalad mul jalustimessa.

Kui mul lõpeb pää päält,

Pää päält, wöö wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsut käerandemista,

Jalad mul jalustimesta –

Siis on hobu hulkumassa,

Wiru warssa weeremassa,

Siis hobu orussa hulgub,

Wiru warssa wainiula.

Minu hella eidekene,

Läheb karja saatemaie,

Leiab hobu hulkumasta,

Wiru warsa weeremasta.

Ise hakkab itkemaie.

Kummuliste kurtemaie:

„Pojakene, poisikene.

Nüüd on lõppend pää sul päält,

Pää sul päält, wöö sul wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsut käerandemista,

Jalad jalustimesta,

Jäänud hobu hulkumaie,

Wiru warssa weeremaie.

Nüüd hobu orus hulgub,

Wiru warssa wainiula.”

Eidekene, hellakene,

Ootas aasta, ootas kaksi,

Ootas aastaid arwamata.

Ei läind wares walge’eksi.

Kaaren luigekarwaliseks

Ega meri jooksnud metta,

Allikas ajand haanikuda.

Eidekene, hellakene,

Tõusis ta üles hommikul,

Wõttis hoole õrre pealt,

Mure musta parre pealt,

Läks ta karja saatemaie.

Leidis hobu hulkumasta,

Wiru warsa weeremasta.

Ise hakkas itkemaie,

Kummuliste kurtemaie.

„Pojakene, poisikene,

Nüüd on lõppend pää sul päält,

Pää sul päält, wöö sul wöölt,

Kena piitsuke pihusta,

Ratsud käerandemista,

Jalad jalustimesta,

Jäänud hobu hulkumaie,

Wiru warssa weeremaie.

Nüüd hobu orussa hulgub,

Wiru warssa wainiula.”

Sõtsikene, noorekene,

Ootas aasta, ootas kaksi,

Ootas aastaid arwamata.

Ei läind wares walge’eksi,

Kaaren luigekarwaliseks.

Sõtsi läks muremäele,

Murelille noppimaie,

Murekanni katkumaie.

Ülewalt siis hüüdis Looja,

Maast Maarja kõneles:

„Mis sina kõnnid kurwameeli,

Kurwameeli, leinakeeli?”

„Ootan wellekest sõjasta,

Walget wainude wahelta,

Kenat wäe keske’elta.”

Ülewalt siis ütleb Looja,

Maast Maarja kõneleb,

Kiwi alt hüüab kilki,

Pae alta parmukene:

„Jo sõda selle suretas,

Jo waenu selle wajutas.

Püss oli suuri, raud oli raske,

See käis käside peale,

Õigus õlade peale,

Sõigus sõrmede peale,

Wajus käewarte peale,

Weli sillaks Saaremaal,

Poolamaal purde’eksi.

Üle sõitis sõda suuri,

Üle weeris Wene wägi.”

Nutke, nutke, õekesed,

Nutke, sõrmikud sõsarad,

Jo welleke sõjassa suri,

Walge mõõkade wahela.

Küll on sõjas tappajida –

Ei ole maha mattajida,

Küll on piigil pistajida –

Ei ole kirstu keerajida.

Päewa seisab wennikene,

Päewa seisab pääle mulla,

Aasta aja pääle haua,

Kuu kõrwala kiriku.

Liha tal sõiwad linna linnud,

Were jõid Wiru waresed,

Harju hakid kaewid haua.

Siis sai maha maetusta,

Kabelie kannetusta,

Haudaje asutetusta,

Sisse liiwa liidetusta.

Sõtsikene, hellakene,

Istus ta muremäele,

Murekannid tal käessa,

Murepeeker tal peossa,

Täis on wetta, täis on werda,

Täis on ääreni hädasid.

Silmad wetta weeretawad,

Kulmud kulda tilguwad.

Elas ta elu okkalist,

Kasupõlwe kahjulist.

Tõuts ta toona ära koolda,

Eila ilma ta uneta.

Koolda tahtis, kurwa elu,

Maale minna, meeli paha.

Wastu tal kalmust kõneldi:

„Oh, sa hullu ilmaline,

Ärgu sa koolgu, kurwa elu,

Mingu ei maale, meeli paha!

Küllalt saad koopas kurba olla,

Alla liiwa leinal seista.

Siiski tuleb ilmas olla,

Ja mahtuda maa peale.”

***

Wile lammas wiisi tarka,

Wiisi tarka, maakawala,

See on kange arwamaie,

Arwab kuud, arwab tähed,

Arwab angerjad meresta,

Loeb lutsud kalda’asta.

See teadis sõja tulema,

Sõjaangerjad ajama,

Sõjapilwed piiweldama.

Selt sai sõtsike teada,

Sõts wiis kodu eide teada.

Eit aga pillutas pereta,

Lahuteles lapsukesi –

Sooraguje, maaraguje,

Kiwi, kaljude raguje,

Pae paksu serwa alla.

Noorem weli, wellekene,

Oli kallis kaswamaie,

Ilus pää ülenemaie,

Ei tohtind toas magada,

All ei räästa räägutada.

Ikka lakkaje ladusi,

Aganikkuje asusi,

Pika õlgede piduje.

Ootas mööda tooma tundi,

Kõrwale kuninga käsku.

Ei läind mööda tooma tundi,

Kõrwale kuninga käsku.

Siiski sõlmiti sõdaje,

Pandi pampu kandemaie,

Laiu püsse laskemaie.

Sõtsikene, hellakene,

Iste maha itkemaie,

Kummuliste kurtemaie,

Siis läks welle palwe’ele:

„Noorem weli, wellekene,

Hõbedane, hellakene,

Wõta kaasa mind sõdaje!

Wõta mind wööks wööle,

Wõta kindaks kädeje,

Wõta lindiks kübara peale.”

„Sõsar noori linnukene,

Kuhu ma sinuda wiin?

Wirus wihmada sajakse,

Harjus lunda annetakse.

Mina raputan kübara,

Sina kukud, sõster, soosse,

Sõster soosse, marja maasse!

Oh, minu sõsar sõtsikene,

Mine sa isa koduje,

Mine sa ema koduje,

Hoia sa isa hobusida,

Lüpsa ema lehmasida.

Ma lään sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Tulgu siis wastu tugewad

Ja astku wälja need wägewad.

Need sääreluude lugejad

Ja kokku kondi noppijad,

Need linnast liiwa wiskajad

Ja surmasärgi seadejad.

Tule löön neil turjast wälja,

Sädemed sääremarjast wälja,

Walu warbaküüne alt.”

,,Weli, hella wellekene,

Kunas ma sinda kodu ootan,

Kodu ootan, kodu loodan?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Kui need pajud punsu lääwad,

Lepad lehte jo ajawad,

Siis sa minda kodu oota.”

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Oleks ta wiidud maanteed mööda,

Tee oleks hakand nuttemaie.

Ta aga wiidi merda mööda,

Merelained naerisida.

Meri musta ta hobune,

Taewas laia ta sadula,

Pilwetükk tema piitsukene,

Wikerkaar tema loogukene.

Alt tema sõitis halli ilma,

Pealt ta pilwede pugesi,

Wahelt wiie wikerkaare,

Kuue koidu keske’elta.

Meri tal mürkis minne’enna,

Taewas kärkis käie’enna.

Weli läks sõideldes sõdaje,

Wõideldes Wene wägeje.

Sõtsi jäie itkemaie,

Tee weerde tuikumaie.

Sõts see itkes iga päewa,

Kurtis kõik need kuu ajad,

Halatses kõik aasta ajad:

„Oh, minu ajad haledad,

Ja minu päewad pimedad,

Linnu ajad leinalised,

Kana ajad kahjulised,

Nutuline nooripõlwi!

Kui need kurjasti kuluwad,

Õelasti lähwad õhtu,

Pimedasse pilwe’esse,

Sagedast salude sekka.

Luigekesed, laglekesed,

Ligi taewast linnukesed!

Teie käite kõrge’elta,

Kõrge’elta, kauge’elta!

Wiige mu wellele teada,

Kandke teada mu kaasale,

Misuke põli minula,

Kasupõli kalli’ila.

Wellekene, noorekene,

Kui me kullad kokku saaks,

Marjad teine teise manu.

Siis saaks ma ohtu ütlema,

Siis saaks kahju kaebama.

Wellekene, noorekene,

Kui me kullad kokku saaks,

Marjad teine teise manu!

Siis annaks suud suule,

Siis annaks kätt käele,

Suud annaks ma jalatallale,

Suud suurele warbale.”

Sõtsi itkes iga päewa,

Kurtis kõik need kuu ajad,

Alatses kõik aasta ajad.

Sõtsi palus päewakesta,

Kummardeles kuukesta.

Kuu käis üle kuningate,

Päew käis üle päälikute.

Wälja ta kostis kuningatest,

Wälja päästis päälikutest.

Siis läksid puudki jo punsu,

Lepad lehte jo ajasid.

Siis läks wares walge’eksi,

Kaaren luigekarwaliseks.

Siis tuli weil koduje,

Illike isa majaje.

Kust ta tundis oma kodu,

Oma kodu, oma kulla,

Oma maja, oma marja

Küla kümmene seasta,

Walla wiie wahelta?

Kullaristi koa peala,

Hõberisti õue peala,

Kojast tõusis kulla suitsu,

Õue pealta hõbe suitsu.

Tare harjast haljast suitsu,

Saunast saksa witsa suitsu.

Koleweste haukus koera,

Heleweste itkid lapsed,

Käreweste käisid naised –

Sealt ma tunnen oma kodu,

Oma kodu, oma kulla,

Oma maja, oma marja

Küla kümmene seasta,

Walla wiie wahelta.

„Sõida, sõida, mu hobune,

Lase teeda lauku ruuna!”

Sai ta isa nurme peale,

Isa nurme nurga peale,

Hobu hirnus ühe korra,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Sai ta isa wärati peale,

Hobu hirnus teise korra,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Sai ta isa tare läwele,

Hobu hirnus kolmat korda,

Kõrwi kõrwa kõiguti.

Pureles punane koera,

Haukus halli õuekoera.

Akna täringid tärisid,

Koja akenad kõrisid.

Isa tuli wälja waatemaie.

„Tule isa, tunne poega!”

Tuli isa, ei see tundnud:

„Sõjamees, sõjahobune,

Sõjakübar ta peassa,

Sõjalaigud laki eessa,

Sõjawask on waljastessa,

Sõja sapitud sadula!”

Siis hakkas hale tulema,

Wesi silma weeremaie.

„Sõida, sõida, mu hobune,

Lao teeda, laugukene,

Sõida ema ukse ette!”

Hirnus õues Hiie halli,

Karjus õues Kalewi lauki,

Haukus õues waenukoera,

Wärawassa raudarakki.

Ema tuli wälja waatamaie.

„Tule ema, tunne poega!”

Ema ei tundnud poega noorta,

Ei tundnud poja hobusta:

„Wene mees, wene hobune,

Wene risti rinna eessa,

Wene piitsa tal peossa,

Haljas mõõk tal alla hõlma.”

Siis hakkas hale tulema,

Wesi silma weeremaie.

„Sõida, sõida mu hobune,

Lao teeda, laugukene,

Sõida welle ukse ette:

„Tule, weli, tunne wenda!”

Tuli weli, ei wõind tunda.

Hirnus halli kolmat korda,

Karjatas Kalewi lauki.

Sõitis mööda sõjameesi,

Sõitis õe õue alla.

Suud andis wärawasammas,

Kaela hakkas kaewukooku.

Sõitis sõtsi akna alla.

Hüüdis sõtsi akenasta:

„Tule, sõtsi, tunne wenda!”

Tuli sõtsi, tundis welle:

„Oma mees, oma hobune,

Oma piitsuke pihussa,

Oma saapad jalassa!”

Küsiteles wellekene,

Küsiteles kõneledes:

„Oh, mu õrna õekene,

Sõstrasilma sõtsikene,

Kust sa tundsid oma welle?”

„Weli, hella wellekene,

Kust ma tundsin oma welle?

Kirjudesta kindaista,

Aetusta hamme’esta.

Et oli kuu kindaena,

Päewapööra päidelina,

Aopööra hammeina.

Weli, hella wellekene,

Tule sina maha turjaltanna,

Saa maha sadultanna!”

Weli waatas, wastu kostis:

„Millest sul muru mudane,

Tareesine tahmane?

Kas siin sõitnud saajad suured,

Wõi on kaasikud karanud?”

„Wellekene, noorekene,

Emalapsi, hellakene,

Pole siin sõitnud suured saajad

Ega karanud kaasikud.

Siit see sõitis sõda suuri,

Siit weeres Wene wägi.

Tule maha, marja weli,

Tule maha, käi tubaje,

Ma wiin lauku latterie,

Tallie tasase täku,

Heinad ette, kaerad ette!”

„Ei lää maale, sõtsikene,

Enne kui liniku laotad,

Maha paned pallapoole!”

Sõsar liniku laotas,

Maha pandis pallapoole.

Weli siis nutuga kõneles,

Emalapsi laine’el:

„Sõtsikene, hellakene,

Sõrmed on suitsisse sulanud,

Käed päitsis päewatanud,

Jalad jäänud jalustimisse!”

Sõts siis peos pehmiteli,

Sõrmed suus sulateli,

Siis pääsid jalad jalustimista,

Sõrmed suus sulasid,

Tuli siis tuppa wellekene,

Pandis piitsa pingi peale,

Kübara kinnaste peale.

Ise peale itkemaie,

Kummuliste kurtemaie.

„Wellekene, hellakene,

Aja mulle sõja juttu,

Kõnele waenu kõneta,

Kuidas sõjas oldaneksi

Wõi seal waenus käidaneksi?”

Weli kuulis, jälle kostis:

„Sõsar, noori linnukene,

Uha mu hobu mudasta,

Pese mu saapad sawista,

Ma mõsen mõõga isegi!

Mõõga peal on mõnda werda:

Hiiumõisa isanda werda,

Kuramaa kuninga werda!

Mõõga peal on saksa werda,

Saksa werda, sandi werda!”

Pandi weli söömalauda.

Sõie weli, jõie weli,

Sõsar iste sõrme nõjal.

Küsiteles sõtsikene,

Küsiteles, kannateles:

„Wellekene, hellakene,

Kas oli neidusid sõjassa,

Linajuuksid lipu all?

Kas on sõjas naine armas,

Naine armas, kaasa kallis?”

„Oh, mu sõlgine sõsara!

Ei ole sõjas naine armas,

Naine armas, kaasa kallis.

Sõjas on armas haljas mõõka,

Kallis kangepea hobune,

Kes päästab mehe sõjasta,

Mehepoja Poolamaalta,

Sõjaleiba sõtkumasta,

Waenukakku kastamasta.

Sõjaleib on sõkeline,

Waenukakk on kanepine.”

„Weli, hella wellekene,

Kas seal sõjas aset seataks?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Lämmi ase on läwe all,

Pehme ase pingi all!”

„Weli, hella wellekene,

Mis seal sõjas söögiks anti,

Söögiks anti, joogiks anti?”

„Sõsar sõstrasilmaline,

Süüd seal sõjas söögiks anti,

Witsu sõjas joogiks anti,

Anta ei lämmit leiwakestki,

Murta ei pirukapalakestki.

Kui käis kämmel käharasse,

See oli lämmi leiwakene;

Kui käis rusik kukla peale,

See oli pirukapalakene.”

Sõie weli, jõie weli,

Sõsar iste sõrme nõjal:

„Wellekene, hellakene,

Kuidas teid sõjas surmatakse

Wõi teid elus hoietakse?”

„Oh, mu sõlgine sõsara!

Sõjas tuleb surm salaja,

Sõjasurm tuleb tulega,

Püssi paugu plahwamisest,

Pika mõõga raiumisest.

Seal pole surma soigamista,

Seal pole häda oigamista,

Seal pole kirstu kandemista,

Seal pole haua kaewamista.

Seal on sinel surmasärki,

Wereojad hauakesed!

Enam on sõjas meeste päida,

Kui on metsas mättaida.

Enam on sõjas meeste silmi,

Kui on taewas tähtesida.

Enam on sõjas meeste sääri,

Kui on pinus pilpaida,

Enam on sõjas põlweluida,

Kui on põllula kiwida.

Saksa weri tuli sadulasse,

Wene weri tuli wööst saadik,

Meie meestel mõõtemata.”

„Weli, hella wellekene,

Kas on kodus naine armas,

Naine armas, kaasa kallis?”

„Sõtsikene, linnukene,

Küll on kodus naine armas,

Naine armas, kaasa kallis!

Tulin ma sõjast tagasi –

Alles noori seegi neidu,

Alles lehib seegi leppa,

Alles kaswab seegi kaske.

Alles noori seegi neidu,

Keda hoidsin ma omale."

Keda mängitin mäela,

Üles wõtsin, hüpitasin,

Maha panin, mängitasin.

Kelleg’ ma murul magasin,

Kellega kõlguses kõnelin,

Kellel kihlad kätte andsin,

Sõrmuse kätte saatelin,

Pandi panin põlwe peale.

Alles noori seegi neidu,

Alles lehib seegi leppa,

Alles kaswab seegi kaske,

Alles noori seegi neidu,

Keda hoidsin ma omale.”

© Erkki Tuomioja, 2019

Tredje färdades i världen.

Vilket budskap, vad var ordet?

Krig var budet, split var ordet.

Vem kom hit med krigets bud,

Vem spred språk om spliten nu?

Kråkan kom med krigets bud,

Skatan spridde splitens språk.

Vem kan väl gå ut i kriget?

Far är gammal, brödren unga,

Brödrens söner bara barn än,

Syskonbarnen enbart fånar.

Systern får gå ut i kriget,

När nu brödren ännu växer.

Lilla syster, unga syster,

Syster lill gick ut i boden,

Gick ditut för att sig pryda,

Systern svor att ej sig skona,

Jungfrun tog uppå sig tyglar,

Själv sig klädde, själv sig hädde,

Själv sig smyckte, själv sig sörjde.

Äldste brodern, käre brodern,

Brodern trädde fram till tröskeln,

Brodern brydsamt ställde frågan:

"Varför är du ilsken kvist,

Varför är min anka arg?

Har du hjärta slå en annan,

Har du sinne till att banka,

Har du mod att dricka blodet?"

"Lille broder, gossen min,

Jag har ej hjärta slå en annan,

Har ej mod att dricka blodet."

"Söstra mi, svartvinbärsöga,

Kan du ställa med geväret,

Kan du skjuta, bryna svärdet?"

"Lille broder, gossen min,

Inte kan jag sköta vapen,

Inte skjuta, bryna svärdet."

"Lilla tärna, fågelunge,

Är din midja gjord av rönnen,

Armarna av lönnens trä,

Knogarna av granekvist,

Att du knådar krigets bröd,

Att du bakar fiendkaka?"

"Nej, min broder, lille vännen,

Midjan är ej gjord av rönnen,

Armar ej av lönnens trä,

Inte knogarna av granen."

"Lilla syster, lilla tärna,

Vem har förr väl sett i världen,

Fordom sett och fordom hört om

Systrar som sänts ut i kriget,

Linhår lindat under fanan?

O ni galna krigets fäder,

Kloke rådsmän utav spliten,

Vad gör systern uti kriget,

Litet fnyk i fiendskapen?

Hör hon smällar från en bössa,

Tror hon fästningen har fallit,

Ser hon svärdet sväva lite,

Tror hon huvuden har huggits.

Lilla tärna, fågelunge,

Gå nu inför höga herrar,

Ställ dig framför maktens män!

Be om orlov, tid att bida,

Uppskov i ett år, halvtannat:

Bror min än är bara barnet,

Ränslen, den är än i Ryssland,

Tömmar har han än i Tyskland."

Systern gick då ut i hären,

Fram till den som fanan bär,

Uppå knäna bad hon alla,

Bar fram ord på sina händer,

Bad om orlov, bad om uppskov

I ett år, i halvtannat.

Fick så orlov, hon fick uppskov,

I ett år, i halvtannat.

Så kom sommarn, kom ock hösten,

Kom ett brev från kungen även,

Kom ett budskap ifrån krigen:

Söner saknas, ont om mannar.

Vems tur gå ut i kriget,

Vems tur få stanna hemma?

Äldste brodern, käre brodern,

Broderns tur det var att fara,

Systerns tur att hemma vara.

Broderns fingrar är av kisel,

Armarna av lönnens trä,

Axeln den är gjord av apeln,

Revben har han utav rödbok.

Fadern själv han köpte hästen,

Själv han köpte, själv han grät,

Brodern själv han byggde vagnen,

Själv han byggde, själv han grät,

Modern sömmade då skjortan,

Själv hon sydde, själv hon grät.

Brodern gick då ut i boden,

Gick ditut för att sig kläda.

Systern efter för att fråga:

"Käre broder, lille broder,

Har du hjärta slå en annan,

Har du sinne till att banka,

Har du mod att dricka blodet?"

"Lilla bäret, kära syster,

Jag har hjärta slå en annan,

Jag har sinne till att banka,

Jag har mod att dricka blodet."

Brodern satt och klädde kroppen,

krängde rocken, trädde kängan.

Systern trädde fram att klaga,

klaga och förmana honom:

"Käre broder, lille broder,

Svep nu om dig dödingsskjortan -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?

Ta du med dig svepehalsduk -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?

Trä nu på den dödes handskar -

Månn' du kommer, eller inte,

Jag får se dig eller ej?"

Brodern började att vandra,

Systern efter för att böna,

För att böna, för att klaga,

För att klaga och förmana:

"Käre broder, lille broder,

När du kommer fram till kriget,

När du finner fiendskapen,

Detta råd jag till dig giver:

Far ej framför krigets färd,

Inte heller bakom kriget.

Framtill där är elden röd,

Baktill där är röken blå!

Far du inne mitt i kriget,

Nära den som fanan bär!

Främst där blir de bara fällda,

Sist där blir de bara skjutna

Men de mitterst' kommer hem.

När du vandrar hem igen,

Kom då inte genom Polen,

Uti Polen pojkar pålas.

Kom ej heller över Narva,

Narva det är nog så farligt,

Inte heller över Riga,

Rövarligor rider där.

Kom ej heller genom Tallinn,

Man tar många liv i Tallinn.

Kom i stället över Dagö:

Dagös hundar hör dig inte,

Dagös mör de ser dig ej.

Käre broder, lille broder,

När får jag dig åter se här,

Kan jag vänta, får jag hoppas?"

"Söstra mi, min kära syster,

Då när kråkan vitnat har,

Korpen fått sin svaneskrud,

Då kan du mig hemåt hoppas!

Då när havet har fått honung,

När ur källan mjödet flödar,

Då kan du mig hemåt hoppas.

Då när dessa lönnar lövas,

Videbuskars väntan knoppas,

Då kan du mig hemåt hoppas.

När så brodern gav sig av,

Då begynte det bli ledsamt.

Toompeas klockor slog då timmar,

Olevist lät oja-oja!

Nigulist sa nika-naka!

"Ut i kriget, lilla mor min,

Ut i kriget kära syster,

Ut i kriget jag må fara,

Ut bland västar blodiga,

Rockar röda utav lever,

Gördlar gröna utav galla.

Ut till kriget för att kriga,

Ut i kriget för min syster,

Blod att gjuta för min broder,

Ge mitt liv för far och mor!

Nu jag vandrar dödens väg,

Nu jag vankar vindens väg,

Träder stigen emot graven."

Drog så brodern bort från hemmet,

Hästen den var grå som gråten,

Mannen själv var ljus som solen,

Själv han sände röda strimmor,

Röda strimmor, blodets strålar.

Drog så brodern bort från hemmet,

Modern kvar att sonen sakna,

Sakna stort, i klagan kväda:

"Sonen min, min lilla pojke,

Om du dör hos höga drotten,

Dör långt bort i stora kriget,

Blir din grav ej hemmets grund,

Ingen följer av de egna,

Dina ben ej smakar mullen,

Eget gräs ej skyler hälen.

Vad var det jag fick av dig?

Ögontårar, hjärteblod,

Saknad fick jag utav amning,

Lidande av lindevård.

När jag kände att du kom,

När jag födde dig till jorden,

Märkte jag ren mörka märket,

Träldomsstämpeln över nacken.

Ville jag väl då dig föra,

Ut till vattnets våta vågor,

Förde dig till bäckens brädd,

Bar dig då till flodens strand,

Satte så mig ner att amma.

Vattnet steg då upp i ögat,

Vågen slog där upp på kinden.

Kunde jag väl föda floden,

Eget blod åt böljan ge?

Hellre då ett liv i träldom,

Våndas under onda ögon,

Än en fara med att fostra,

Än en skada med att skydda.

Då såg ej de hungerns herrar,

Märkte ej de mörksens furstar,

När du växte, lilla gren,

Spirade, sprang upp i vädret.

Då du fördes väck till Ryssland,

Leddes käre, långt i landet.

Om du dör hos höga drotten,

Blir din grav ej hemmets grund,

Får jag ingen egen kulle,

Ej begravning att bevista.

Gode Gud i höjden vet det,

Maarja mö på marken ser det.

Månn' du läggs i graven naken,

Månn' du läggs på marken bar.

Visste jag allt det i förväg,

Visste före, förutsåg,

Skulle sänt med svepeduk,

Givit med dig dödingsduk,

Skulle storduken sänt med dig,

Låtit likduk leta fram.

Skulle du ditt hår där lägga,

Linda in de gyllne lockar,

Sända håret hem till mor,

Gyllne lockar till din far.

Om du dödde långt därute,

Gav upp andan bort i ärran,

Lade jag ditt hår i graven,

Grät och grävde egen grav.

Fick jag så en grav att gråta,

Egen hög att sörja vid."

Buttert brodern gick till kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Modern hon blev kvar att sakna,

Sörja det hon hade burit.

Mer fanns där att sakna då,

Femfalt fanns det mer av tårar,

mer än modern ägde smycken.

Redan ges det eld i järnet,

Redan flyter blod i gräset,

Eld det måste givas där,

Blodet det ska flyta här.

Elden slås ur stela järnet,

Bankas fram ur stumma stenen.

Dit man förer männer många.

Där man gjuter blodet ständigt.

Sorgligt är det, ack så sorgligt,

Sorgesamt och ledsamt är det,

Sändas ut till såna lekar.

Där är blod till männens bälten,

Unga huvuden till knäna,

Ibland barnaskallar vadas.

Där man äter hasselhängen,

Lapar spad av alebrygd.

Krigets väg är full av grus,

Fiendskapets märkt av mödor.

Såg han där fem underverk,

Under fem, fast ondskap sexfalt.

Kallt var lägret som han låg på,

Varm var bädden under tröskeln.

Händer frös och fötter frös,

Där frös händer, där frös fötter,

Uti vanten frös så handen,

Uti strumpan glödde foten,

Tårna värkte så i kängan.

Höstligen och vårligen,

Höstligt snöslask, vårligt regnblask -

Det går genom märg och ben,

Trefalt genom hälens rund,

Genom tårnas mellanrum.

Lille krigsman, lille gubben,

Vart ska du ta vägen nu,

Inför natten, inför månan,

Inför aftonrodnad röd?

Bred och blå är myrens mark,

Himlen välver vid och öde,

Vattnet blänker, tätt är snåret,

Ingenstans att träda foten,

Ingenstans att luta huvut.

Var finns hem åt den som vandrar,

Var är hus för den på marsch?

Hem han har i spovens spår,

Kula under kajans vinge.

Då när brodern börja' gå,

Träda ut på krigsstig vida,

Vände han så ögat hemåt,

Sände blickar bort till hemmet.

Vem blev kvar som käraste,

Vem blev kvar att älska hemma?

Mor blev kvar som käraste,

Syster kvar att älska hemma.

Krigets drängar frågar honom,

Splitens herrar spörjer honom:

"Vem är kvar som käraste,

Vem är kvar att älska hemma?"

"O ni krigets dryga drängar,

O ni tvedräkts höga herrar!

Ingen har jag kvar därhemma,

Inte ens ett litet bär.

Vännen min det är geväret,

Endast svärdet är mig kärt,

Stålet är ju det jag älskar.

Om jag lyder konungen,

Lyder dessa stränga fäder,

Kommer jag i världen fram,

Får så många år på nacken.

O ni krigets dryga drängar,

O ni tvedräkts höga herrar,

Främmande är skogarna,

Främmande är landet här,

Främmande är snårens bryn.

Här är vida vargaskogar,

Här finns snårskog full av björn."

Brodern blickade så hemåt,

Sände längtan till de kära.

Red han genom byarna,

Trädde över trampad väg,

Glänste hästen glimmande,

Klapprades på kalkstensväg,

Knakades i gyllne lokor.

Krigets drängar ville veta,

Splitens herrar sporde honom:

"Huru länge har du hästen,

Huru långt ska fölet följa?"

"Just så länge har jag hästen,

Just så länge följer fölet,

Som på halsen jag har huvud

Och har bälte över bålen,

Som i handen piskan har jag,

Och har tömmar över armen,

Fötter fast i stigbygeln.

Då när halsen ej har huvud

Och när bålen saknar bälte,

Då när handen tappat piskan,

Tömmar tvenne armen tappat,

När ur bygeln foten fallit -

Då är hästen utan herre,

Fölet utan följesven.

Då går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän.

Mor min då, den kära gumman,

Bringar boskap ut i bete,

Finner hästen utan herre,

Fölet utan följesven.

Börjar klaga, börjar kväda:

"Sonen min, min lille gosse,

Nu har halsen tappat huvut,

Bålen har förlorat bältet,

Piskan fallit ut ur handen

Liksom tömmarna från armen,

Stigbygeln från foten även.

Hästen strövar herrelös,

Fölet utan följesven.

Nu går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän."

Lilla modern, kära modern

Väntade ett år, i tvenne.

Ej blev kråkan vit som snö,

Korpen fick ej svaneskrud,

Havet hade aldrig honung

Eller kom där mjöd ur källan.

Lilla modern, arma modern

Arla hon steg upp ur sängen,

Tog ner sorgen ifrån spiken,

Tog bekymmer ifrån kroken,

Förde boskap ut i bete.

Hitta' hästen herrelös,

Fölet utan följesven.

Började att klaga högt,

Kvida fram ett sorgekväde:

"Sonen min, min lille gosse,

Nu har halsen tappat huvut,

Bålen har förlorat bältet,

Piskan fallit ut ur handen.

Tömmarna från armen tappats,

Ut ur bygeln foten fallit.

Hästen är nu utan herre,

Fölet utan följesven.

Nu går hästen vill på ängen,

Fölet följer ingen vän."

Söstra lill, den unga systern

Väntade ett år, i tvenne,

Väntade i år så många.

Ej blev kråkan vit som snö,

Korpen fick ej svaneskrud.

Systern till bekymmerberget

För att plocka sorgeblomster,

Repa några sorgeörter.

Skaparen ur höjden ropte,

Maarja ifrån marken mälte:

"Varför vandrar du så sorgsen,

Vankar sorgsen, som i sorg?"

"Broder min jag väntar hem,

Ut ur fiendskapens käftar,

Väntar hem från frontens klor."

Skaparen i höjden talte,

Máarja ifrån marken mälte,

Syrsan surrade i sanden,

Bromsen brummade i barken:

"Kriget dödade ju honom,

Fiendskapen fick ju honom.

Stor var bössan, järnet tungt,

Tyngde uti fingren tunna,

Skavde uppå axeln runda,

Skar där ner i armen späda,

Skrapade i lilla handen.

Broder din blev bro åt Ösel,

Brygga fram till Polens strand.

Över honom körde kriget,

Rullade där Rysslands här."

Gråten, gråten, systrar små,

Fällen tårar, kära fränder.

Brodern fälldes väl i kriget,

Mellan svärd som var så vita.

Många mördare i kriget,

Ingen som begraver liket,

Många som med lansar sticker,

Ingen till att bära kistan.

Dagen lång står brodern lik,

Hela dagen ovan jord,

Hela året över graven,

Månad utom kyrkans häng.

Fåglar fick då föda där,

Skator drack utav hans blod,

Kråkor grävde där hans grav.

Sedan blev det då begravning,

Sedan bars han in i kyrkan,

Sedan sänktes han i graven,

Sedan grävdes det i sanden.

Kära systern, lilla systern

Satte sig på sorgeberget.

Sorgeblomster uti famnen,

Sorgebägare i handen,

Full av vatten, full av blod,

Upp till brädden av bekymmer.

Utur ögat vattnet vällde,

Utur brynen fälldes guld.

Trädde hon på taggig stig,

Växte uti vildan skog.

Svor att hellre döden dö,

Än att glömma och förgäta.

Önskade sig mången död

Framför livet långt i sorg.

Ifrån högen får hon höra:

"O du dumma dödliga,

Inte skall du önska döden,

Framför livet långt i sorg!

Nog lär du få sorgen smaka,

Lida nog och sörja mycket,

Dock du må i världen bliva,

Plats på jorden har du än."

*

Flinka lammet, femfalt flinka,

Femfalt kloka, kunniga,

Det som kunde tecknen tyda,

Läsa måne, läsa stjärnor,

Räkna ålar uti havet,

Räkna simpor ifrån stranden,

Det såg kriget åter komma,

Krigets ålar åla fram,

Krigsmoln åter mullra upp.

Systern hörde allt av detta,

Systern förde allt till modern.

Modern spred familjens lemmar,

Delade då ut dess delar,

Dolde barn i dalens myrmark,

Gömde dem i bergets sprickor,

Under kalkstensklippans kant.

Yngste brodern, lille gossen

Vackert växte, högt i höjden,

Högt i höjden, huvud högre.

Fick ej sova uti kammarn,

Inte under stugans tak.

Blott i skullen under höet,

Under högar utav halm,

Under strån och stickor långa.

Väntade att hämtandet och

Kungens upprop drog förbi.

Hämtandet var inte över -

Likväl bands han då vid kriget,

Ryggsäck bands uppå hans rygg,

Bössan stacks uppå hans axel.

Syster lill, den kära systern

Satte sig att klaga stort,

Klagade och kvad och kved.

Sedan steg hon fram till brodern:

"Lille broder, lilla gosse,

Lilla linlugg, silvertott,

Tag mig med dig uti kriget,

Tag som bälte över bålen,

Tag som vante till din hand,

Tag som bandet över hatten."

"Lilla syster, fågelunge,

Varthän månde vi då gånga?

Regnet härjar över Harju,

Över öarna det snöar.

Om jag skakar då på hatten

Faller syster min i vatten,

Faller, bäret mitt, i myren!

Söstra mi, min lilla syster,

Gå du hem nu till vår fader,

Gå du hem nu till vår moder,

Håll du hästen åt vår far,

Mjölka korna åt vår mor!

Jag går buttert ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Må jag möta mäktiga,

Komme så mångkunniga,

Alla de som räknar knotor,

Alla de som samlar ben,

Alla de som sanden sopar

Och som dödas särkar delar!

Jag slår eld ur deras nackar,

Blixtar utur deras ben,

Bankar värken fram ur tårna."

"Lille broder, käre broder,

När kan jag dig hemåt vänta,

Hemåt vänta, hemåt hoppas?"

"Lilla vännen, vinbärsöga,

Då när videbuskar knoppas,

Då när dessa lönnar lövas,

Då kan du mig hemåt hoppas."

Buttert gick han ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Hamnade han uppå landsväg,

Hade den fått gråta tårar.

Men han hamnade på havet,

Havets vågor skrattade.

Hästen hans var havet svarta,

Sadeln hans var himlen höga,

Molnets trasa var hans piska,

Regnbågen den var hans hjälm.

Körde under gråa himlen,

Kröp utöver molnens kanter,

Mellan många regnbågsvalv,

Mellan mången morgonrodnad.

Vågor vällde på hans väg,

Himlen skrällde på hans färd.

Buttert gick han ut i kriget,

Stretigt ut i Rysslands här.

Systern hon blev kvar att klaga,

Kvida invid vägens kant,

Sakna invid varje morgon,

Månde klaga varje månad,

Fälla tårar hela året:

"Mina år är ack så svåra,

Huru mörka mina dagar,

Morgonstund har sorg i mund.

Lidande är fågelns liv,

Ungdomstiden full av kvidan.

Långsamt dagen går på gården,

Avigt rinner den mot afton,

Längre in i gråa snåren.

Svanar svävande däruppe,

Fåglar färdas nära himlen,

Högt däruppe, långt därborta!

För fram budet till min broder,

Bär fram budet till min käre,

Om de tider som här råder,

Vilket liv jag här nu lever,

Hur hans kära växer upp!

Lille broder, dyre broder,

Om vi fick tillsammans vara,

Vore vi varandras gull!

Kunde allt jag för dig klaga,

Fick jag nämna alla faror.

Lille broder, dyre broder,

Om vi fick tillsammans vara,

Vore vi varandras gull!

Våra munnar skulle mötas,

Våra händer skulle hållas,

Fotens sula jag skulle famna,

Gjuta tårar på din stortå."

Varje dag hon klagade,

Varje månad gick med gråt,

Fällde tårar hela året.

Systern bad till kära solen,

Bugade för kära månen.

Månen skred på mäktiga,

Solen över hövdingar,

Lossade ur mäktigt grepp,

Räddade från hövdingar.

Knoppades då trädens grenar,

Lövades då lönnens kvist,

Kråkan vackert vitnade,

Korpen fick sin svaneskrud.

Så kom brodern hem igen,

Hem igen till fadershuset.

Men hur kände han igen sig,

Kände hemmet, såg sitt gull,

Kände egen mark, sin mull,

Torpet ibland tusende,

Socknen ibland socknarna?

Guldkors uppå stugans tak,

Silverkors på gårdens grund,

Ifrån stugan gyllne rök,

Silverrök från gårdens tun.

Stugans skorsten rykte skönt,

Bastun rykte stryk från herrar.

Hunden skällde väldeliga,

Ungar pep med ljusa röster,

Kvinnfolk sprang på lätta fötter.

Därvid känner jag mitt hem,

Eget hem, mitt eget gull,

Eget hus, min egen mull,

Torpet ibland tusende,

Socknen ibland socknarna.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Framåt vägen, hemåt skynda!"

Kom han fram till faderns äng,

Änden utav faderns äng,

Hästen gnäggade en gång,

Hastigt rörde öronen.

Kom han fram till faderns gård,

Gnägga' hästen än en gång,

Hastigt rörde öronen,

Kom han fram till tröskelen,

Gnägga' hästen tredje gång,

Hastigt rörde öronen.

Hunden skällde väldeliga,

Gråa gårdvarn gläfste grovt,

Fönsterblecken skallade,

Farstufönstren darrade.

Kom så fadern ut att skåda.

"Kom min fader, känn igen mig!"

Kom så fadern, kände icke:

"Krigsman kommer, krigarhäst,

Krigshjälm uppå huvudet,

Krigets fläckar uppå manen,

Krigets kopparfärg i håret,

Krigets söm på sadelen!"

Sorgsen blev då unge brodern,

Vattnet vällde upp i ögat.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Gånga till min moders dörr!"

Gnäggade den grå på gården,

Hördes över hav och land,

Argan gårdvar svarte honom,

Högt och hetsigt skällde hunden.

Kom så modern ut att skåda.

"Kom min moder, känn igen mig!"

Modern kände icke sonen,

Kände icke sonens häst:

"Ryssen kommer, rysk är hästen,

Ryskt är korset uppå bröstet,

Rysk är piskan uti handen,

Ryskt är svärdet under rocken."

Sorgsen blev då unge brodern,

Vattnet vällde upp i ögat.

"Gånga fåle, Vita bläsen,

Gånga till min broders dörr!

Kom min broder, känn igen mig!"

Kom så brodern, kände icke.

Gnäggade den grå på gården,

Hördes över hav och land,

Förde krigsman till hans syster.

Grindens stolpe grät av glädje,

Brunnens hake föll om halsen,

Körde fram till systerns fönster,

Ropade igenom fönstret:

"Kom min syster, känn igen mig!"

Kom så systern, kände honom:

"Min är mannen, vår är hästen,

Vår är piskan uti handen,

Våra kängor uppå foten!"

Brodern talte, brodern sporde:

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Huru kände du igen mig?"

"Käre broder, lille broder,

Huru kände jag igen dig?

Utav vantarna på handen,

Utav månen uppå mönstret,

Solens skiva uppå tummen,

Morgonrodnad sydd i särken.

Käre broder, lille broder,

Stig du ner nu ifrån hästen,

Sänk dig ner från sadelen!"

Såg sig brodern om och sporde:

"Varför är din gård så gyttjig,

Stugans trapp så smutsig vorden,

Har här stora fester firats,

Har här bröllopsföljen farit?"

"Käre broder, lille broder,

Barn av samma mor och far,

Inga fester har här firats,

Inga bröllopsfester for här.

Stora kriget drog förbi,

Ryska hären rullade.

Sitt nu av, min söte broder,

Kliv nu ner, kom bara in,

Jag för fålen ut till fållan,

Ställer hingsten uti stallet,

Hö och havre skall han få!"

"Ej jag stiger ner, min syster,

Förrän huvudduk du breder,

Lägger linneduk på marken!"

Systern bredde huvudduken,

Lade linneduk på marken.

Brodern sa med gråt i halsen,

Sade till sin syster sedan:

"Söstra mi, min söta syster,

Fast i betslet fingren frusit,

In i tömmen handen torkat,

Uti bygeln foten fastnat!"

Systern värmde då i handen,

Smälte fingrarna i munnen,

Lossade på fot som fastnat,

Fingren smalt i hennes mun.

Brodern trädde in i stugan,

Lade piskan uppå bänken,

Handskarna på piskans skaft,

Hatten uppå handskarna,

Ovanpå sin egen klagan.

Systern satte i att spörja:

"Käre broder, lille broder,

Du om kriget må berätta,

Allt om fiendskap förtälja,

Hur man far i kriget fram,

Hur man fiendskapen för."

Brodern hörde, brodern sade:

"Lilla syster, fågelunge,

Skölj min fåle ren från dammet,

Rena stövlarna från lera,

Svärdet vill jag skölja själv!

Svärdet det har blod från många:

Blod från godsherren på Dagö,

Där finns blod från Kurlands konung!

Svärdet det har blod från tyskar,

Herrars blod och tiggarblod!"

Brodern sattes invid bordet,

Brodern åt och brodern drack,

Söta systern satt på nålar.

Lilla systern undrade,

Undrade, med oro sporde:

"Käre broder, lille broder,

Finns det jungfrur uti kriget,

Linhår lindat under fanan?

Har man hustru uti kriget,

Har man där en maka kär?"

"O min kära silversyster!

Maka har man ej i kriget,

Hästen den man älskar mest,

Den som räddar en från kriget,

Hämtar pojken hem från Polen,

Från att knåda krigets bröd,

Limpa gjord av lidande.

Krigets bröd är fullt av agnar,

Tvedräkts limpa full av hampa."

"Käre broder, lille broder,

Månn' det bäddas uti kriget?"

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Ljum är bädden invid tröskeln,

Mjuk är bädden under bänken!"

"Käre broder, lille broder,

Gavs i kriget nåt att äta,

Gavs att äta, gavs att dricka?"

"Syster lill, svartvinbärsöga,

Skuld man gavs att spisa där,

Stryk man fick att dricka till,

Inte ens en beta bröd,

Ingen bulle bjöds soldaten.

Gavs ett slag utöver nacken,

Det var betan bröd man fick,

Gavs ett hugg utöver halsen,

Det var bullarna så varma."

Brodern åt, brodern drack,

Söta systern satt på nålar.

"Kära broder, lilla broder,

Huru dödas man i kriget,

Eller hålls i livet kvar?"

"O min kära silversyster!

Krigsdöd kommer smygande,

Krigsdöd kommer smällande

Utav eld och skott som skjutes,

Utav långa svärd som svingas.

Där finns ingen död i frid,

Där finns ingen tid att stöna,

Ingen tid att kistan bära,

Ingen tid att graven gräva.

Svepning är soldatens rock,

Flod av blod är grav man får!

Mer av männens huvuden

Finns i krig än skogens tuvor;

Mer där finns av männens ögon,

Än vad himlen har av stjärnor;

Mer där finns av männens vador,

Än vad stapeln har av ved;

Mer där finns av knänas skålar,

Än vad åkern har av stenar.

Tyskt blod steg till sadeln,

Ryskt blod upp till bältet,

Våra mäns kunde inte mätas."

"Käre broder, lille broder,

Har du hemma fästemö,

Fästemö, mö till maka?"

"Lilla syster, fågelunge,

Hemma har jag fästemö,

Fästemö, mö till maka!

Kom jag hem ifrån kriget -

Ung hon är än denna jungfrun,

Ännu lövas denna lönnen,

Ännu spirar denna björken,

Ung hon är än denna jungfrun,

Som jag hållit som min egen,

Som jag lekte med i lunden,

Som jag svingade i luften,

Lade ner och lekte med,

Som jag sov hos uppå ängen,

Som jag talte med i dälden,

Som jag fäste mig till mö,

Som jag sände ringen till,

Som jag vände panten till.

Ung hon är än denna jungfrun,

Ännu lövas denna lönnen,

Ännu spirar denna björken.

Ung hon är än denna jungfrun,

Som jag hållit som min egen.